R E G I 

IF I WERE A BOY  /  2020

Teater Weimar ger nyskriven föreställning om den svenska maskuliniteten. Beyonce sjunger i en låt: "If I were a boy I think I could understand how it feels to love a girl ", men det verkar inte vara så enkelt - sångaren Ola Salo menar i ett program på SVT att den traditionella bilden av hur en man ska vara är förtryckande och ofri: "Jag skulle önska att det inte finns en bestämd definition på vad manlighet är. Det är bara begränsande".

I föreställningen If I Were a Boy möts det personliga och det strukturella i en diskussion kring maskulinitet. Utseendefixering har blivit ett sätt att förklara varför män idag inte klarar av att leva i relationer. De känner sig ratade. Hela diskussionen består alltså av män som menar att de är under attack och att de därför måste försvara sig med alla medel för att upprätthålla maktordningen. På scen står skådespelarna Carl Gustafsson och Viktor Nyström som i regi av Liv Kaastrup Vesterskov undersöker bilden av den svenska mannen.Detta görs genom en lek med teaterns rolltagande och med utgångspunkt i ett collage, skrivit av dramatikern Jörgen Dahlqvist, bestående av texter av Franz Wedekind, William Shakespeare och Henrik Ibsen samt med citat från bl.a Judith Butler, Kathy Acker och Roland Barthes. Produktionen är en fristående fortsättning på Pusher 4 som hade premiär i Köpenhamn i höstas. Där Pusher 4 använde sig av det danska filmundret för att undersöka dansk maskulinitet. Nu sätter vi den svenska mannen under lupp för att genom teatern som lek vrida och vända på idén om vad det innebär att kalla sig man i dagens Sverige. 


M E D V E R K A N D E

Text: Jörgen Dahlqvist. Regi: Liv Kaastrup Vesterskov. Rum: Etta Säfve. Kostym: Katrine Hoffmann och Maria Sloth. Ljud- och ljusdesign: Mattias Alheim. Medverkande på scen: Carl Gustafsson och Viktor Nyström.

R E G I
S K Å D S P E L
V E R K 
T E X T
O M
K O N T A K T